Läsarfråga: förändra eller lämna åt sitt öde?

Härom dagen fick jag en fråga av en läsare, tillika vän, som apropå mitt inlägg om Frizon undrade:

varför [är det] viktigt att lägga energi på att försöka kvotera in kvinnor i hierarkiska strukturer (som frizon). jag kan se att det är viktigt av pedagogiska skäl, men det finns ju också problem med det?

Det här är absolut en relevant fråga! Visserligen ingen fråga jag själv skulle ställa mig i det här sammanhanget eftersom jag anser att Frizon jämfört med mycket annat är rätt harmlöst, dock går den att applicera på alla möjliga organisationer och system som människor kämpar för att förändra.

Jag tänker först och främst på bolagsstyrelser när jag får den här frågan. Där blir problematiken extra tydlig. Jag tycker att det är obeskrivligt fånigt att så många män genom tiderna kvoterats in i dessa, vilket gjort många av dem mer än lovligt mansdominerade. Därför hejar jag gärna på de som brinner för att förändra detta & kvotera in lika många kvinnor som män i dessa tokiga institutioner.

Samtidigt måste jag dock inse att jag, då jag inte tror på ett kapitalistiskt system utan hoppas på något annat, inte kunde bry mig mindre. Jag lägger hellre min energi på andra saker. Ska jag då inte uppmuntra andra att göra detsamma? Ska vi verkligen lägga energi på att förändra system som vi i grunden inte tror på?

Sedan tänker jag på kärnfamiljen. Ytterligare en institution jag inte gillar. Också många gånger skadlig och destruktiv. Ska vi lämna den åt sitt öde också, bara för att vi inte gillar den? Eller ska vi reformera den, i väntan på något bättre? Här blir min inställning mer självklar. Kärnfamiljen kan inte lämnas åt sitt öde. Åtskilligt har gjorts och mer kommer att göras för att det ska bli drägligt att leva i den för de som väljer eller tvingas in i det sättet att leva. Det utesluter dock inte att det existerar alternativ parallellt med det normativa (människan ääääälskar ju att kunna välja!), och där läggs det så klart också energi på att bygga hållbara alternativ. Vi är tillräckligt många för att kunna göra både och.

Jag tänker också att det handlar om solidaritet med människor som inte tänker som vi. Okej, jag gillar inte kapitalism, men visst kan jag unna de som gör det att åtminstone få ha det jämställt på sin arbetsplats? Och okej, jag tycker att kärnfamilj är ett uttjatat koncept, men visst vill jag att de som lever så åtminstone ska få leva en någorlunda jämställd kärnfamilj?

Likadant kan en tänka kring förvärvsarbete, statliga institutioner och högre studier.

På tal om det sistnämnda förresten: Genusvetenskapen kom ju som en frisk fläkt till universiteten då åtskilliga människor tröttnat på mansdominansen och pseudovetenskapen i den akademiska världen, världen över. Människor valde att reformera, föra upp sina frågor på agendan och skapa ett eget forskningsfält. Inte lämna, utan förändra.

Jag tänker likadant kring Frizon: Nej, det är inte en perfekt tillställning, men den har potential. Och nej, det är inte klockrent att hägna in ett område och tvinga folk att betala för att komma in, det kan jag hålla med om. Men Frizon är en för viktig tillställning för att vi ska strunta i den. Och jag tänker bry mig ända tills det finns ett bättre alternativ som jag kan lägga min energi på.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s