Männens ”man”, snubbarnas ”snubbe” och Kungarnas Kung.

Jag har ju lovat att prata lite om hegemonisk maskulinitet, så jag tänkte göra det. En teoretiker som ofta förknippas med att analysera hegemonisk maskulinitet är Raewyn Connell, som skriver väldigt roligt om en har lust att läsa en bok i ämnet. Connell menar att en bör prata om maskuliniteter, alltså i plural, eftersom kön inte är den enda maktordningen. Att se hur maktordningar samverkar med varandra, dvs att se att kön alltid samverkar med etnicitet, klass, ålder och funktionalitet, kallas intersektionalitet.

Nåväl, den hegemoniska maskuliniteten är den maskulinitet som är överordnad alla andra maskulina uttryck och identiteter. I vår kultur är den hippaste positionen för ett liv utan strukturella begränsningar och förtryck: VIT HETEROSEXUELL MEDELKLASS MEDELÅLDERS MAN. Notera att kön, som av en händelse, faktiskt kommer sist. Det här begreppet är viktigt eftersom det nyanserar vår syn på kön, när vi pratar om ”män” eller ”kvinnor”. Notera även skillnaden mot en icke-hegemonisk maskulinitet: SVART HOMOSEXUELL UNG/SKITGAMMAL ARBETARKLASS MAN.

Alltså, även män skapar förtryck gentemot varandra baserat på kön och andra intersektioner, den privilegierade maskuliniteten är beroende av andra attribut. Vi har en bild av ”mannen”, vem han är och hur han ser ut. Han ser ut som typ alla som regisserar långfilm i Sverige och är/har varit stadsministrar. Precis som det finns en extremt smal norm för ”riktiga kvinnor” finns en smal norm för ”riktiga män”.

Förresten, jag bildgooglade Jesus, du vet, en fattig hemlös arbetarklasskille som skulle betraktas som invandrare om han hängde i Sverige. Det här är resultatet:

jesus-in-my-heart-jesus-31696640-1088-1200

Skrämmande hur van jag är med Jesus-porträtt som ser ut som en skäggig Sarah Jessica Parker.

EDIT: Jag har fått lite bra kommentarer, nämligen att hegemonisk maskulinitet även naturligtvis inbegriper att vissa manliga egenskaper är överordnade andra!

Vad avgör vilka de här egenskaperna är? Maskulina egenskaper är oftast dem som kan sättas i direkt motsatsförhållande till föreställningar om särskilt kvinnliga egenskaper. Exempel: ”Män” ”är” starka och påverkas inte av känslor. (Därför att) ”kvinnor”, ”män” som inte uppfyller kraven på uppvisad hegemonisk maskulinitet och barn ”är” svaga och känslosamma. Samma tankeslinga kan göras med många andra egenskaper såsom självständiga/omvårdande, maktlystna/självuppoffrande, och den hegemoniska maskulinitetens mest problematiska centrum: våldsrelaterad/fridsam. När jag skriver våldsrelaterad menar jag att maskuliniteten alltid tvingas förhålla sig till våld från/mot andra maskuliniteter. Som någon klok människa kallade den sociala miljön mellan killar på högstadiet; en låg-intensiv terror.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s