Varken man eller kvinna – feminism ur ett bibliskt perspektiv

Följande inlägg är skrivet av vår nya medskribent, tillika syster i Kristus, Annika. Vi jublar och gör vågen över att få ett sånt fint sällskap här i bloggen och påminner om att vi gärna tar emot texter från fler personer i framtiden. Varsågoda:

Bibeln beskylls av många och till viss del med rätta för att vara patriarkal. Jag håller med om detta till en viss gräns. Bibeln innehåller många texter som är direkt nedsättande mot kvinnor och som kan användas för att upprätthålla en manlig hierarki. Jag håller dock inte med om att Bibeln huvudsakligen förmedlar ett sådant budskap, utan tvärtom är det så att feminismen har mycket att hämta från den stora berättelsen Bibeln ger av hur könen relaterar till varandra. En kristen feminism bör, enligt mig, ta sin utgångspunkt i och känna till Bibelns texter som handlar om det vi idag kallar feminism eller jämlikhet.

För att berätta bibelns berättelse adekvat måste vi börja från början:

”Gud sade: ‘Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.’ Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.” – 1 Mos 1:26f

Denna text, som är en del av skapelseberättelsen lär oss några viktiga saker. För det första att förhållandet mellan mannen och kvinnan till en början var icke-hierarkiskt. Även i den efterföljande berättelsen om hur mannen skapades före kvinnan beskrivs ingenting om en inbördes hierarki. Att kvinnan skapas till mannens ”hjälp” kan inte åberopas, då det hebreiska ordet i andra sammanhang inte används för att uttrycka en underordnad position (tack Per-Axel Sverker för den informationen, själv kan jag inte hebreiska).

En annan viktig lärdom är att det är tillsammans som mannen och kvinnan utgör Guds avbild. För att vara en bild som visar vem Gud är behöver vi varandra, mannen kan inte själv hävda sig vara Guds avbild, lika lite som kvinnan kan det. Kvinnan och mannen är inte väsensskilda, de är båda skapade av Gud, med samma ursprung. Den treenige Guden har inget inbördes auktoritetsförhållande, och lika lite är det tanken att mannen och kvinnan skall ha det.

Det är först efter syndafallet som hierarkin kommer in i bilden, och det är början på tusentals år av kvinnoförtryck. Efter utvisningen ur Edens lustgård uttalas förbannelser över ormen, och de två människorna, och Evas/kvinnans lyder såhär:

Stor skall jag göra din möda när du är havande, med smärta skall du föda dina barn. Din man skall du åtrå, och han skall råda över dig. – 1 Mos 3:16

Detta bör inte förstås som Guds ursprungliga avsikt. Om tanken från början varit att mannen skulle råda över kvinnan borde det ha nämnts före saker och ting gick snett – det poängteras ju noggrant att människan är överordnad skapelsen på det sättet att hon skall härska över den (visserligen ”härska” mer i bemärkelsen ansvara för, men det förtjänar ett helt eget blogginlägg om en helt annan fråga). Om tanken varit likadan beträffande mannen och kvinnans förhållande borde detta ha klargjorts. Mannens rådande över kvinnan bör i stället ses som en följd av syndafallet på samma sätt som död, lidande, miljöförstöring, naturkatastrofer och allt annat ont gör.

Berättelsen om syndafallet är en av de mest avgörande för hur vi som är kristna förstår vår tillvaro. Att människan gjorde uppror mot Gud handlar inte bara om två enskilda människors relation till Gud eller ens om alla människors relation till Gud. Syndafallet handlar om detta, men också om hela skapelsens fall och om samhällsstrukturer som uppstått som är präglade av något helt annat än Guds egentliga avsikter. Den patriarkala samhällsstrukturen är en sådan – präglad av det onda som bjöds in i världen genom syndafallet.

Efter att ha ägnat oss en stund åt det dystra, kommer de goda nyheterna, evangeliet. Gud lämnar inte sin värld i sitt förfallna skick eftersom Gud älskar den alldeles för mycket. Och precis som syndafallet inte bara berör enskilda individer, gör inte frälsningen heller det. Självklart vill Gud rädda enskilda människor, och bjuder genom sitt kors in dem till den tillvaro och det sätt att vara de var tänkta för. Men Gud nöjer sig inte med detta, utan vill frälsa hela sin skapelse, och befria den från ondskefulla strukturer. Läs t.ex. Rom 8:19ff om skapelsens hopp. Att frälsa världen kommer också att innefatta att kasta ut förtryckande strukturer, som den patriarkala.

I Nya Testamentet, när Jesus deklarerar att Guds rike är nära, får vi börja ana lite av den världsordning som är på väg. Jesus umgås med kvinnor och bemyndigar och ”empowerar” dem på ett sätt som var helt radikalt för den tiden. Mer om detta kanske jag kommer att skriva om senare. Det Jesus visade på i sitt liv var bara början. För efter att Jesus levt sitt liv som ett exempel, dött och uppstått och frälst mänskligheten fortsätter Gud sitt frälsningsverk genom kyrkan. Till den dag då skapelsen räddas helt och fullt.

Som kyrka är vi alltså del av Guds frälsningsverk, vi är kallade att synliggöra och gestalta Guds rike. Det innebär att leva på ett sådant sätt som om frälsningen är verklig, att berätta om världen på ett annorlunda sätt än den gängse berättelsen. Att visa omsorg om skapelsen, att leva i försoning med andra, att söka fred och avsky våld, att gemensamt öva oss på att leva goda liv, utgivande och kärleksfulla. Och att i liten skala gestalta en samhällsordning där män inte har mer makt än kvinnor, där kvinnor är lika viktiga för gemenskapen som män är, att motverka åtskillnad mellan könen och att verka för att ingen hindras av sitt kön.

”Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” – Gal 3:26-29

Detta Pauluscitat är väldigt radikalt och vittnar om den nya världsordningen, och om vad det kan innebära att vara en del av en upprättad gemenskap. Där sätts varken etnicitet, social status, eller kön i första rummet utan i stället den enande tillhörigheten i Kristus. Det vittnar om en struktur som går stick i stäv med den rådande samhällsstrukturen, då det skrevs precis som det är nu. Lite som Jesus säger, att ”så skall de sista bli först och de första sist” (Matt 20:16, lite ryckt ur sitt sammanhang, men ändå).

När Guds fullhet uppenbaras, och världen räddas från de onda kommer inte feminismen att behövas längre. Till dess vill jag vara en del av den kampen, eftersom den kampen mycket väl kan vara en del av den kamp Gud för med avsikt att rädda sin värld.

Det jag skrivit om ovan har många gjort före mig, och det bättre. Det kan bara ses som en kort sammanfattning av ett väldigt stort ämne. Jag har lärt mig mycket av detta genom andra, och en teolog som skrivit mycket om biblisk feminism är Per-Axel Sverker. Hans texter kan läsas på internet.

Annonser

One thought on “Varken man eller kvinna – feminism ur ett bibliskt perspektiv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s