Utmanande klädsel?

Det här är ett ämne som kanske kan verka lite off topic, men jag som vuxit upp i kyrkan har med mig många erfarenheter därifrån, både positiva och negativa. När dessa erfarenheter gäller att bli behandlad annorlunda för att jag är tjej tror jag att det kan vara vettigt att göra upp lite med dessa på den här bloggen.

När jag var tonåring älskade jag när vi skulle prata om sex i olika kyrkliga sammanhang. Jag tyckte det var så himla pirrigt och jag sög åt mig varje ord som ungdomspastorn eller liknande förmedlade. En sak som jag har kommit att omvärdera senare gäller undervisningen om klädsel i förhållande till det här. Jag fick lära mig att eftersom killar tänder mer på visuella intryck än vad tjejer gör (var de fick den informationen från vet jag inte) så måste tjejer tänka på att inte klä sig för utmanande. Att klä sig för utmanande skulle kåta upp killarna och göra så att de inte kunde koncentrera sig på t.ex. Gud eller liknande.

Den här utgångspunkten tycker jag är djupt problematiskt utifrån ett par perspektiv. Bland annat så utgår den från att en manlig sexualdrift automatiskt är starkare, och att det är ett problem för killar att hålla den i schack. Det stämmer säkert att det är så för vissa män/killar, men att oreflekterat reproducera sådana här stereotyper skapar problem för såväl killar som tjejer som inte känner att de passar in i stereotyperna. I det här fallet är det bättre att fokusera på att det är okej att känna olika mycket kåthet oavsett vilket kön en tillhör.

Den andra punkten som jag tycker att påståendet är problematiskt på är beträffande ansvar. Alltför ofta tycker jag att en hör att tjejer ges ansvar för killars sexualitet. Ett exempel på detta är i våldtäktsdebatten där fokus nästan alltid ligger på hur tjejers beteende kan förebygga våldtäkt (klädsel, akta sig för mörka parker, inte gå hem med en viss kille). Om även kyrkan förmedlar att tjejer måste klä sig anständigt så att killar inte blir för kåta så tycker jag inte att det speglar den jämlikhet som jag tror kyrkan är kallad till. När Jesus undervisar om det här säger han så här (detta är riktat till män):

Ni har hört att det blev sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap. Om ditt högra öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela kroppen kastas i helvetet. Och om din högra hand förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela kroppen kommer till helvetet. – Matt 5:27-30

Det Jesus gör är att han låter männen vara ansvariga för sina sexuella känslor, och det läggs inte på kvinnorna. Det är männen som känner åtrå som är äktenskapsbrytare, problemet ägs av dem (jag går inte här in på varför texten är riktad till män).

Jag tror att när en får möjlighet att undervisa om det här med sex och relationer för ungdomar är det jätteviktigt att som kyrka vara en kontrast till samhället inte bara när det gäller sexualmoraliska frågor (som det här med att inte hoppa i säng med vem som helst etc.) utan också när det gäller jämlikhet! Vi måste som kyrka försöka leta upp sexismen som finns i alla vrår, och i vår undervisning och göra upp med den som ett led i frälsningen från patriarkatet.

Annonser

4 thoughts on “Utmanande klädsel?

  1. Frågan är ju vad det innebär att se på en kvinna ”med åtrå”. Såsom jag brukar använda begreppet har det en ganska positiv klang. Men jag har svårt att tro att Jesus (eller översättarna) menar samma typ av åtrå. Det finns ju snarare en annan blick som ligger nära till hands att tolka in.

    Jag tänker mig att Jesus kan mena den åtrån en känner inför att ta makten över saker, över att behandla saker som objekt som kan ägas. Rent konkret kan det vara viljan till övergrepp. Att Jesus ser den som så allvarlig och som grunden till själva problemet är väldigt bra. Men det är också värt att notera att den åtrån inte bara finns hos poteniella våldtäktsmän. Blicken som objektifierar kvinnor och ser kroppar snarare än människor är något som vi män fostras in i, och som alltid finns som iallafall en del av vår relation till kvinnor.

    Så texten kan mycket väl vara en uppmaning att med alla medel vi hittar bekämpa den struktur som underordnar kvinnor på det sättet och lär oss det synsättet på kvinnor. Ett bekämpande av den samhälleliga strukturen mellan kvinnor och män är ju trots allt nödvändig för att vi ska kunna bygga gemenskaper och församlingar där ingen är varken man eller kvinna (Gal 3:28).

    Det här är ju en möjlig läsning. Bland många. Det vore minst sagt intressant att veta mer om översättningarna kring just ”med åtrå”. För jag har helt ärligt ingen koll på vad det ska betyga.

  2. Jag tycker inte alls att ämnet är off topic, snarare väldigt relevant! Minns att vi fick en hiskelig bok om ”relationer” (läs: sex) på ett läger jag var på. Den handlade i princip bara om att män är djur och att kvinnor måste våga säga nej. Känns som att det är på tiden att prata både om kvinnors sexualitet och mäns ansvar, ja!

    Med hänvisning till det i bloggen pågående ältandet av äktenskapet kan jag dock inte låta bli att fundera ytterligare över vad ovanstående bibelcitat vill säga. Det står ju inte att den som ser på en kvinna med åtrå har utnyttjat henne, utan att den har brutit hennes äktenskap. Alltså, fantiserat om att äga en annan mans kvinna.

    Det Jesus försvarar är äktenskapet, inte kvinnors kroppar. Varför säger Jesus inget om att se med åtrå på kvinnor som inte ingår i något äktenskap? Och då menar jag alltså inte åtrå med den ”positiva klang” som Isak beskriver ovan (och som jag antar handlar om ömsesidighet?) utan om att objektifiera en människa som inte ägs av någon annan. Uppenbarligen kan inte kvinnor som ser med åtrå på män inte heller hota äktenskapet?

    Ursäkta min dåliga insatthet i den här texten, men detta är den enda tolkning jag kan se. Är dock öppen för andra varianter. Har du koll på äktenskapet på bibelns tid Annika? Det vore intressant att reda ut.

    • Ömsesidighet och ömsesidighet. Jag syftar iallafall på en åtrå där den andra parten åtrås som subjekt, och det innebär ju automatiskt att den andra partens önskningar och känslor respekteras. Vilket kräver en ömsesidighet för att ta relationen vidare.

      Jag är inte säker på att vi bör tro att kvinnor (iallafall på den tiden) är förmögna att se på män med den dåliga typen av åtrå. Det ligger en enorm makt i att se på det sättet på en annan person. Och det kräver ofta att personen är överordnad och har lärt sig att behandla den andra personen som underordnad.

      Att Jesus försvarar äktenskapet och inte kvinnan i sig har jag ingen aning om hur jag ska tolka på ett bra sätt 😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s