Jag har funderat mycket på det här med hur vi tilltalar Gud den senaste tiden. Eller framför allt på hur vi könar Gud genom att tilltala Gud med manligt konnoterade tilltal som Herre.
Faktum är att jag gillar att kalla Gud för min Herre, just för att det påminner mig om att jag är underställd en auktoritet. Samtidigt får det ordet mig onekligen att tänka på Gud som, och reducera Gud till, en man.
Har ni andra kristna feminister också funderat kring det här? I vilka banor har ni tänkt? Vad har ni kommit fram till? Finns det något könsneutralt namn på Gud, förutom Gud, som indikerar att Gud är överordnad allt?
Kristen Feminism 
På de mässor jag besöker (EKHO-mässor eller inklusiva mässor, som båda på olika sätt firar gudstjänst med normkritik i bakfickan) tilltalas Gud ibland med hen och livgiverskans namn inkluderas i treenigheten. Vi pratade häromveckan om Herren, hur det skulle låta med Härskarinnan istället: alla tänkte på Ursula i Lilla sjöjungfrun och skrattade. Säger också något om att en kanske borde fundera över Herren (den skäggige gubben i molnen).
Han heter Sofia! Namnet betyder Visheten. I vår Bibel står det Visheten.
I Orspråksboken springer Sofia omkring på stadens gator och antastar ovilliga män. De söker sig hellre till skökornas hus, de som sedan sjunker ned i avgrunden med sina innevånare. Skökan heter Dårskapen.
Teologer har observerat stora likheter mellan Ordet i NT och Visheten i GT.
Nu glömde jag bort namnet Nun. Det har jag skrivit om i min blogg. Han var först himmelsgud i Egypten, sedan far till Josua i GT.
Josua är det hebreiska namn, som översätts till det grekiska Jesus, när man skriver på grekiska. Josua betyder Gud frälser.
Nuns hustru i Egypten hette Naunett. Möjligen var de identiska.
Kan mästare vara mindre könat än Herre? Jag vet inte. Har också funderat på den här frågan och inte kommit fram till något riktigt bra.