En gemenskap utan maktordningar

Äntligen finns det en bok om relationen mellan kristen tro och anarkism på svenska! Boken heter Att hoppas på ett annat system och är en antologi skriven av en grupp människor som (nästan) alla känner varandra på något sätt. En del av oss har träffats på barrikaderna, en del på Sammankomst, andra i något tält på Frizon. Till exempel. Gemensamt för oss är att vi alla har av någon form av anarkistisk böjelse. Jag är med andra ord en av bokens skribenter, och jag känner mig högst privilegierad över att ha fått skriva en bok tillsammans med ett gäng bestående av så kloka, fantasifulla, pålästa, drivna och inspirerande människor. Anton skriver lite om vad kristen anarkism kan vara, Alice skriver om Guds rike, Jonathan skriver om våld, Jonas skriver om anarkismens historia och riktningar, Johanna skriver om kristet motstånd, Maja skriver om olydiga frireligiösa i 1800-talets Sverige och Elof skriver om församlingen som en anarkistiskt zon. (Vad jag skrev kommer jag snart till.) Det är spännande att se hur kapitlen går in i varandra utan att alla pratat ihop sig om röda trådar och hur kapitlen också berikar varandra och skapar något större, något stort, tillsammans. Köp den, låna eller få den och läs den! Även om det inte är Boken om anarkism och kristen tro så är det en mycket Bra bok om anarkism och kristen tro. (Dessutom innehåller boken en massa tips på både vidare läsning och sätt att engagera sig på efter att ha läst den.)

Att hoppas på ett annat system

Jag reagerar ofta på att anarkistiska sammanhang och samtal, sekulära så väl som kristna, ofta är hierarkiska. Även om anarkismen ofta innefattar en kritik av stat och härskare på avstånd kritiseras inte alltid de lokala ledarna. Om ledaren inte är formell hänvisas oftast till dennes erfarenhet, kunskap och karisma, som om dessa vore något essentiellt som inte typ vem som helst skulle kunna åstadkomma om de bara fick chansen, om bara den med mest makt kunde kliva ned från tronen en stund… Det är ingen hemlighet att jag vill mena att de här lokala ledarna, inte alltid, men väldigt ofta, är män som inte tror att deras position har ett enda dugg med deras del i patriarkatet att göra.

Därför kände jag att jag inte skulle kunna delta i en antologi om anarkism utan att belysa det jag anser vara sant: att det inte går att praktisera anarkism utan att ett feministiskt perspektiv. Och eftersom det här handlar om en kristen anarkism, att min läsning av Jesu gärningar visar att han hade kunnat kalla sig feminist om han vandrade på jorden idag. Det är möjligt att han mansplainade emellanåt, men då jag läser om alla möten Jesus har med kvinnor i evangeliernas skildringar av hans liv får jag en bild av en person som 1) är medveten om könsmaktsordningen och hur den drabbar kvinnor, 2) agerar på ett sätt som uppvärderar och empower:ar kvinnorna han möter och 3) påbjuder omgivningen att förhålla sig på ett nytt sätt till dessa kvinnor. Jag ursäktar i kapitlet att jag återger berättelser som många kristna redan fått berättade för sig hundra gånger, men jag är övertygad om att det händer något nytt när vi läser dem tillsammans med nya ögon. Den röda tråden uppenbaras för oss.

Kristendomen blev ju tyvärr någon gång back in the days, kanske samtidigt som mäktiga män lade vantarna på den och gjorde det till en statsreligion (eller ännu tidigare), synonymt med misogyni eller åtminstone sexism som i bästa fall ”bara” gjorde skillnad på män och kvinnor till den grad att de framstår som väsensskilda. Det vore härligt om den kristna anarkismen kunde vara en feministisk anarkism, ett föredöme för sekulära manarkister. (Bra ord va? Jag lärde mig det igår i samband med den anarkistiska bokmässan i London igår. Mer om det en annan gång här.) Det är min ständiga bön att detta en dag kommer att vara sant. Att en feministisk väckelse skulle dra över alla kristna anarkister och öppna deras ögon för Jesu väg och göra dem villiga att gå den.

Hade jag skrivit mitt kapitel idag, nästan ett år efter att jag började skriva på det, hade kapitlet sett annorlunda ut. Kanske hade det varit mer nyanserat. Jag hade definitivt varit mer påläst. Jag hade kanske varit mildare. Eller ännu skarpare. Jag hade med all säkerhet varit mer medveten om, och upplyst läsaren om, vilket minimalt skrap på ytan min text är och hur mycket mer vi kan utforska i det här ämnet. Helst tillsammans. I slutet av kapitlet funderar jag på olika sätt på vilka vi kan göra tappra försök att leva ickehierarkiskt och jag fortsätter gärna att fundera tillsammans med er som också längtar efter ickehierarkiska gemenskaper.

För att också du som inte har lust att läsa hela boken men ändå vill läsa detta kapitel ska kunna göra det publicerar jag här helt icke-exklusivt mitt kapitel i .pdf-format. Kapitlet är detsamma som det i boken bortsett från att ett typo är rättat. Du laddar ner det genom att klicka på bilden nedan. Läs, fundera, reagera, responera, agera & hör gärna av er till mig om ni vill fortsätta samtala. Det gör ni allra enklast här.

EnGemenskapUtanMaktordningar

God läsning! Och kom ihåg: ingen riktig anarkism utan feminism.

Ps. Jag är medveten om att Jesus vände upp och ner inte bara på könsmaktsordningen utan även på andra maktordningar, och om detta skriver jag mer om i kapitlet men inte här. Ds.

Annonser

3 thoughts on “En gemenskap utan maktordningar

  1. Ping: Elin Pelin Poppelin » En gemenskap utan maktordningar

  2. tjohej elin! ser fram emot att läsa ditt kapitel. tills dess: nångång inom inte alltför lång tid måste vi mötas och samtala om ledarskap inom kyrkan. jag håller ju på att försöka bli präst. rakt in i hierarkin blire. under en tidpunkt i mina teologistudier tänkte jag mig att kyrkan skulle vara helt platt – alla skulle vara allas ledare. jag trodde inte alls på en Ledare. nu vill jag bli den där Ledaren. jag vill och längtar efter att vigas till ett ämbete. nu tänker jag ”ansvar är tjänst” – någon behöver ta ansvar, fåren behöver en herde, alltså en Kristus-representerande herde (han är vår HERDEHERDE). det ansvaret är månne den största tjänsten. mitt viktigaste kallelsebibelord är faktiskt joh 21:15ff. jag älskar honom! låt oss prata (och inte på detta okroppsliga artificiella medium), vill ändå utforska detta mycket mer.

    • hej maja! ja, vi måste absolut mötas! det vore spännande att höra hur du tänker och hur du hamnat där. du har ju trots allt mycket mer koll på det här med teologi än vad jag har. (bor ju just nu med en som älskar att prata hierarki och ledarskap, och det vore uppfriskande att prata med någon annan om det, någon som också studerat teologi.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s