Gud har ingen penis

Härmed välkomnar vi ännu en skribent in i systraskapet! Agnes skriver om att köna Gud, och vi hoppas att hon snart återkommer med ännu mer klok input i denna blogg. Läs och begrunda:


Häromdagen hamnade jag i en livlig diskussion på Facebook. Det hela började med att en person kritiserade en präst i Svenska Kyrkan för att ha använt ordet ”hen” om Gud. Så kan man ju inte göra! Alla vet väl att Gud är en han! Att säga något annat är tydligen att ”ändra huvudsakliga principer i kyrkans lära”. Självklart ryckte jag in till prästens försvar. Men när jag förde mitt, i mina ögon, ganska goda resonemang, som jag dessutom styrkte med argument hämtade både från Bibeln själv samt från filosofin, fick jag höra att jag ”inte är troende” och att de andra i diskussionen behövde ”lära mig någonting”. Tänkte redogöra för mitt resonemang, som jag själv alltså tycker är ganska bra. Here it comes:

För det första: Gud är okroppslig. Det är inget kontroversiellt. Jag känner många kristna, men ingen som tror att Gud på allvar har en kropp. Men här är det viktigt att göra en distinktion. Gud inkarnerad, dvs. Jesus, har en kropp. Javisst. Jesus har två naturer; en mänsklig och en gudomlig. Detta är på söndagsskolenivå. När vi talar om Jesus, Gud inkarnerad, då talar vi om en man. En man som har en kropp. Inget konstigt med det. Varför Gud valde att komma som man kan inte jag svara på. Men jag tror inte att det är relevant för sammanhanget. Vad jag talar om är den treeniga Guden, som jag, och de flesta kristna tror jag, tror är okroppslig. När vi talar om att Mose såg Gud på ryggen (2 Mos 33:20-23), eller om Guds öra, näsborrar, mun och fötter (2 Sam 22:6-10) använder vi ett s.k. antropomorft språk. Bibeln beskriver Gud med begrepp relaterade till människan, för att vi ska ha lättare att förstå. Trots dessa passager har kyrkan alltså alltid lärt att Gud är ande, immateriell, okroppslig. Jesus säger det själv: ”Gud är ande” (Joh 4:24). Stefan Gustavsson skriver bra om detta på sin blogg. Om vi nu förutsätter att Gud är okroppslig, och att de passager i Bibeln som talar om Guds kropp är exempel på antropomorft språkbruk, kan vi också förutsätta att Gud inte har någon penis. Surprise surprise! Alltså, Gud är inte nödvändigtvis en ”han”.

För det andra (och det här är nästan ännu viktigare än ovanstående!): Gud skapade människan till sin avbild. Inte mannen. Människan. Till man och kvinna skapade han henne. Om vi nu insisterar på att kalla Gud ”han”, vilket de personer jag diskuterade med gjorde, måste vi förutsätta att Gud inte besitter det vi brukar kalla för ”kvinnliga” egenskaper (skriver nu ”kvinnligt” och ”manligt” inom citationstecken, då jag tror att mycket av det bara är sociala konstruktioner. Men det där är basic genuskunskap och förtjänar ett eget blogginlägg). För om Gud har ”kvinnliga” egenskaper i samma utsträckning som hen har ”manliga” egenskaper, då måste det ju vara helt okej att kalla Gud för ”hon” eller ”Moder” likaväl som ”han” eller ”fader”! Men vad händer då om vi säger att de ”kvinnliga” egenskaperna inte återfinns hos Gud? Jo; de ”kvinnliga” egenskaperna blir onda! Vilket innebär att kvinnan blir ond. Nu är vi tillbaka på medeltiden. Kvinnohat så det skriker om det. Usch och fy. Dessutom gör det att kvinnan helt plötsligt inte är lika mycket Guds avbild som mannen! Men detta är det ju ytterst få kristna som vill skriva under på idag. Vi vill gärna säga att kvinnan inte är ond och att hon också är Guds avbild. Men för att göra det måste vi också tillskriva Gud ”kvinnliga” egenskaper! Alltså måste Gud vara lika mycket kvinna som man! Jag tror till och med att Gud är större än kvinna och man. Vi kan inte beskriva Gud i ord. Vi är för begränsade. Och att hävda att Gud är en man är oerhört begränsande. Vi måste göra det bästa av situationen och i alla fall försöka använda ett ord som fångar så mycket som möjligt av Guds natur. Och eftersom jag inte tror att Gud är begränsad till att vara man eller kvinna, måste alternativet bli hen!

För det tredje och sista: Jag fick höra att det tydligen är Jesu lära att Gud är en man. Jag fick frågan ”Skulle du be Moder vår?” och svaret är Nej, det skulle jag inte. Bönen Fader vår är som bekant hämtad ur Bibeln, närmare bestämt Matt 6:9–13. Och jag skulle aldrig ändra på Bibelordet. Men att det är Jesu lära att Gud är en man är jag inte helt säker på att jag håller med om. Visst kallar Jesus Gud för Fader. Visst liknar han Gud vid en pappa som ordnar en stor fest när hans förlorade son kommer hem igen (Luk 15:11-32). Men han liknar också Gud vid en höna som samlar sina kycklingar under vingarna (Matt 23:37). Han liknar Gud vid en kvinna som syrar sitt bröd (Matt 13:33-35). Och han liknar Gud vid en kvinna som vänder upp och ned på huset för att finna sitt borttappade mynt (Luk 15:8). Min slutsats är att Gud inte har någon penis, det inte alls är Jesu lära att Gud nödvändigtvis är en ”han”, vi måste tillskriva Gud feminina egenskaper samt att det är grovt begränsande att köna henom som vi gör när vi insisterar på att kalla Gud för ”han”! Så låt oss en gång för alla göra oss av med alla konstiga föreställningar om Guds könstillhörighet och istället lovprisa och tillbe henom som den Gud hen faktiskt är!

Annonser

2 thoughts on “Gud har ingen penis

  1. Bra skrivet! Håller med dig! Och jag är ”troende” – och det är snarare de du diskuterade med som behöver ”lära sig något”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s