Betraktelse på internationella kvinnodagen

Agenda

För ett år sedan, på internationella kvinnodagen, skrev min vän Marita ett meddelande till några kristna systrar, däribland mig, där hon bedrövat konstaterade att ingen församling i Stockholm firade 8:e mars. Sedan dess har vi konspirerat. Först var planen att göra ett fanzine, men sedan blev det en mässa. I tisdags höll vi den som en upptakt inför idag, och det var fantastiskt fint på alla möjliga sätt. Eftersom jag tror att betraktelsen vi delade med oss av är värd att dela med fler publicerar jag den också här (första delen har Marita skrivit, jag har skrivit den andra). Varsågoda!

* * *

Den gången satt jag på kyrkbänken och hen stod vid predikstolen och skulle leverera en betraktelse. Just då befann sig hen i ett mellanförstadium mellan man och kvinna. Hen läste ur första Moseboken: ”och Gud skapade människan, till sin avbild skapade Gud henne – till man och kvinna”  och just där och då hände det något med den texten som skulle förändra min Gudsbild för alltid och fördjupa min relation till Gud. Ett gnagande motstånd mot den passagen i skapelseberättelsen jag upplevt som skavde rejält, blev plötsligt en religiös uppenbarelse.

Till sin avbild skapade Gud h-e-n-n-e. Alltså var även jag som kvinna skapad till Guds avbild. Och Gud var utom rimlig tvivel om inte bara kvinna, så också kvinna. Och sen: till m-a-n-o-c-h-k-v-i-n-n-a skapade Gud h-e-n-n -e. Sen den gången har hen som den gången läste sin betraktelse och började den med att läsa ur första Moseboken förblivit den mest Gudlika personen jag mött och sen dess har jag överallt där jag gått och människor rört sig sökt efter henne utan resultat. Kanske för att händelsen var en religiös uppenbarelse. Den tydligaste jag kanske haft.

Skapelseberättelsen var inte det enda passagen i Bibeln som jag har haft svårt med. Som kristen kvinna är det efter alla patriarkala läsningar och filtreringar, den heliga skriften inte alltid så lätt att känna sig bekväm i. Det har varit mycket svårt att särskilja Guds ord från människans, i bemärkelse ( mäns ) tolkning. Att det fortfarande är mest kvinnor som sitter på kyrkbänkarna och lyssnar till den nästan absurda upprepningen av manliga pronomen har för mig mycket varit något av en paradox. Herre, härskare, far, son o.s.v .

Jag minns att jag innan puberteten gillade mycket tankefiguren att vi som kristna skulle sträva att leva Jesuslikt, iklä oss Jesus. Det var en fullständig självklarhet då. Men när jag kom in i puberteten stod min könsmognad i vägen för att relatera till den tankefiguren.

Gradvis och omärkbart blev det allt svårare att iklä sig Jesus med skägg och snopp.

Jag växte sakta men säkert ifrån Jesus, ungefär samtidigt som jag slutade leka med pojkar på samma villkor som jag lekte med flickor. Det skulle dröja länge, ja, ungefär till det att jag fick medvetenhet om hur vi socialiseras till könsroller genom att egenskaper knyts till kön, tills jag kunde  återupptäcka och återuppskatta den kristna dimensionen att iklä sig Jesus. Med en feministiskt analys blev Jesus större än sitt kön. Jag kunde också se att de egenskaper som Jesus uppvisade under sin tid som människa på jorden motsvarade mer de egenskaper som knyts till kvinnor än de som knyts till män genom socialisering. Omsorg om de minsta, den varma famnen, pedagogen Jesus. Nu började jag i stället fundera på om det inte borde vara betydligt svårare för socialiserade pojkar att hitta identifikation i Jesus i ett patriarkalt samhälle. Dittills hade jag varit upptagen med mina identifikationsproblem men nu började jag också fundera över pojkars eventuella identifikationsproblem. Hur lyckades dom hantera det? Det gick upp för mig att Jesus var enda personen av manskön som unga pojkar spelade gitarr för och besjöng med de ljuvligaste kärleksångerna. Det är något rörande vackert homoerotiskt över alla dessa unga väna kristna pojkar med långt hår och  gitarr som sjunger ut sin kärlek för Jesus. På något sätt har det kommit att bli en omvälvande insikt  för mig att den kärlek som Gud och Jesus öppnar för är en gränsöverskridande kärlek bortom om heteronorm, kön och det begränsande i det könsdelade samhället. Störst av allt är kärleken och Gud är större än kön. Gud är alltid större –  och Gud skapade människan, till sin avbild skapade Gud henne – till man och kvinna, till sin avbild skapade Gud h-e-n-n-e.  Till m-a-n-o-c-h-k-v-i-n-n-a skapade Gud h-e-n-n e, och Gud såg att det var gott. Det var den sjätte dagen.

* * *

Jag har länge störts av att Jesus, när han skulle välja ut sina apostlar, då valde han bara ut en skara snubbar. Om nu Jesus, som Marita säger, genom sitt sätt att vara och agera uppenbarades bortom människors föreställningar om kön – hur kunde Jesus då råka rekrytera 12 män till sin innersta krets? Och varför skulle jag vilja vara lärjunge åt nån vars innersta krets enbart består av snubbar?

För att kunna förstå detta tänker jag att vi måste titta närmare på Jesu utvidgade umgängeskrets – vilka hängde Jesus med mer än apostlarna? Jo – fattiga, sjuka, utstötta och TJEJER.

Ja, enligt evangelierna hade Jesus en massa tjejkompisar. I Lukas kapitel åtta kan vi läsa att både de tolv apostlarna och ”några kvinnor” följde Jesus vandring från plats till plats. ”Maria, hon från Magdala, som sju demoner hade farit ut ur, Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna och många andra, som alla hjälpte dem med sina tillgångar.” Någon har sagt att det bara är om dessa kvinnor som ordet ”tjäna” används i evangelierna – jag är inte teolog, så jag vet inte alls om det stämmer, men vi vet från Jesu lära att tjänandet är det som karaktäriserar det sanna lärjungaskapet.

Och varför ville de här kvinnorna hänga med Jesus och hjälpa honom och hans grabbgäng med sina tillgångar? Kanske var det för att Jesus inte på något sätt tycks vara intresserad av dem som sexuella objekt eller som strukturellt underordnade personer att härska över. Jesus verkar ha varit intresserad av av dem som personer, av att bli deras vän. Jag läste någonstans att det här med att Jesus hälsade på hemma hos Marta och Maria på egen hand var extremt opassande på den tiden. Det rådde nån slags idé på den tiden om att män inte ens kunde titta på kvinnor utan att upptändas av lust att begå övergrepp mot dem. Och ändå hängde Jesus med de här kvinnorna på egen hand. Och varför? Jo, för att byta mat mot undervisning, äta middag tillsammans med dem och samtala om Gud.

Kvinnorna följde Jesus överallt – även dit där inte apostlarna tycks ha följt med. En mängd kvinnor följde honom längs Via Dolorosa. Troget står, enligt Johannesevangeliet, Jesu mor och hans syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala vid korset när Jesus dör. I Markusevangeliet står det att Maria från Magdala, en annan Maria och Salome stod en bit från korset. Dessa kvinnor hade följt med Jesus och tjänat Jesus när han var i Gallilleen. Utöver dem var där också många andra kvinnor som följt honom till Jerusalem. Här står vad jag vet inget om var apostlarna höll hus – men vi vet ju att Petrus under natten förnekat att han ens kände Jesus. Kvinnorna följde Jesus in i döden och genom döden. De var de sista vid korset och sedan de första vid graven.

De första som den uppståndne Jesus uppenbarar sig för är således också det kvinnor. I Lukasevangeliet kan vi läsa att det är Maria från Magdala, Johanna, och Maria som är mamma till Jacob som kommer till graven för att smörja Jesu kropp som först får veta att Jesus uppstått. I Markus är även Salome med. I Johannes är det bara Maria från Magdala som tillslut är ensam kvar vid graven och gråter över att kvarlevorna från hennes vän är borta innan hon strax därpå ensam är den första som får möta den uppståndne Jesus. Apostlarna har låst in sig någonstans för att sörja Jesu bortgång tillsammans (men de hade tydligen ingen tanke på att smörja hans kropp), och när kvinnorna berättar vad de sett och hört tror de inte på dem utan viftar bort det som ”prat”. Det kan argumenteras för att anledningen till att kvinnorna var de första som fick reda på att Jesus hade uppstått var för att de helt enkelt var de första vid graven. Men det är just det som är poängen. DE VAR DÄR. Apostlarna var det inte – de satt som sagt istället och gömde sig någonstans.

Så varför kallade Jesus tolv män som när det blev skarpt läge svek honom?

Jag tänker att han kanske kallade dem för att de inte själva hade valt honom, på det sätt som kvinnorna valde honom? Kanske behövde Jesus en inre krets av sköna snubbar för att andra sköna snubbar skulle våga följa denna märkliga människa som kommit för  att omkullkasta alla möjliga hierarkier? Om detta kan jag bara spekulera. Men vi vet att alla de här kvinnorna; Maria och Marta, Susanna, Salome, Johanna, Maria från Magdala, och många fler. De valde Jesus för att de förstod att Jesus kommit med befrielse för dem och de förstod vad Jesus menade när han sa att den största människan är den som tjänar andra. Deras hängivenhet och trofasthet visar oss idag att Jesus var sann befrielse för dem som valde honom av fri vilja, och därför kan jag tro att Jesus är befrielse också för mig. Dessa våra systrar visar att evangeliet inte är ett evangelium för de med mest makt och inflytande utan ett evangelium för alla människor och därför bör vi överallt där evangeliet förkunnas berätta om dem och vad de gjorde och komma ihåg dem. Så tack Maria och Marta, Susanna, Salome, Johanna, Maria från Magdala, och alla andra.

Låt oss nu följa i spåren av tjänande systrar!

(Betraktelsen avslutades med att vår syster Sofia spelade Till barrikaderna på piano. Det var så vackert att jag ville gråta.)

Annonser

One thought on “Betraktelse på internationella kvinnodagen

  1. Hej!

    Sofie heter jag och producerar radio för Utrikespolitiska Föreningen i Lund. Nu på onsdag har programmet temat religion och feminism och kommer ha representanter för islam där att diskutera och spräcka hål på myter om att religionen inte skulle vara kopplad till eller rentav ”kompatibel” till feminism. Det vore väldigt intressant att även få höra en liknande utläggning för kristendomen! Skulle du eller någon av de andra skribenterna på Kristen Feminism vara intresserade att ställa upp på en intervju? Finns det en mejladress jag kan höra av mig på?

    Hör av er på mejl till mig!

    Varma hälsningar,
    Sofie Berglund
    berglund.nina.sofie@gmail.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s